Det ska krävas lite rövont om man säger...

Tjena, tjena årets bond-bränna!

Somliga flyger upp till himlen på kristflygareledigheten, har hört talas om att någon Jesus skulle ha roat sig med det, men TFK (- en Körv som var hemma och representerade moderklubben) valde att rulla ned till Alfta på fredagsmöran för att träffa några andra gudar i form av SMÅSTADSLIVS-gänget. It was time for the DVD-släpp av the 3e moviefilmen!!



Någon smurto sa en gång att det inte finns dåliga väder, utan bara dåliga kläder och när vi begav oss iväg på fredagsmorgonen hade vi klätt in oss i glapack för att fäktas mot spöregnet. Färdens första etapp gick till träningsparadiset Harsa som lockar med en uppförsbacke på en mil innan vi kunde njuta av lunch i omklädningsrummet. En powernapp i bastun hanns även med innan vi torra som wettex-trasor drog vidare mot Alfta.

Förste orienterare Leif som hade spanat in en höjdprofil över färdsträckningen påstod att det bara skulle vara nedför de 5 mil som återstod, men orienterare är ett lurigt släkte som man inte ska lita på...


Nedförsbacke var det ja...

Efter 6 hours trampande över "rötmösan" var vi äntligen framme vid Alfta camping där vi hade bokat ett rum som var över förväntan i en mindre bra mening. Pitoreska boenden är man som uthållighetsidrottare van vid men rumänska säsongsarbetande grannar är bra nog exotish kan vi lova!

Efter en klart god pizza och lite götta slocknade vi i underslafen på våningssängen som små lurvpösar.

 



Efter frukost på parkbänken utanför pastorexpedititon började den långa väntan på idolerna. Kl 13:00 skulle mannen i våra liv, Örjan från Älglösa jaktlag dyka upp och signera...väntan var så olidlig att vi var tvungen att skjuta lite paintball för att avreagera oss... ni skulle inte vilja möta prickskytten Leif i ett krig om man säger, Larsa saknade kikarsiktet som hon är van att använda vid bäverjakt...


Kommande bilder behöver ingen mer förklaring:





Lyckligare än oss under dessa timmar är det nog få som någonsin varit!!



Vägen hem till Lightvalley gick snabbare än ett kartinplommon genom matsmältningssystemet och vad kan vi då summera denna 15 mils cykelresa med för ordspråk..

VÅGA CYKLA- TUFFT ATT HA RÖVSKAV!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0